PAUL QUANT

Paul Quant portfolio page.

Paul Quant began his career in the lab of Statens Materialverk (FMV) in 1977, learning directly from old school photographers handling glass plates, 70 mm WWII flight films, large scale enlargers and everything else related to the darkroom. Five years later he began shooting for the technical division of the Police – crime scenes and studio photography as well as lab work – a job that required a great deal of creativity to help develop probable leads. Paul was then recruited in 1986 as a commercial photographer and lab director of Studio FJK, a studio founded by three journalists from Dagens Nyheter.

Since 1992 he has focused entirely on commercial, portrait and fine art photography, with photo, video and editing studies at Kungliga Konstakademien och Konstfack, while at the same time developing his work with the Sinar large format polaroid.

Searching for just the right image, mood and composition shows his genuine love and respect for the craft itself.  Mistakes and lessons learned during these elaborate processes are often inspirational in his various creative work.

Ett tidigt intresse för bilderböcker, en farbror som fotograferade, en fotografiskt inriktad kurs på Konstfack för barn. Redan vid 10-års ålder fotograferade Paul Quant egen arrangerade brottsplatser. När Nikon F2AS kom, Nikons top of the line på den tiden, lusläste Paul produktbladen. En dag i slutet av 70-talet, 16 år gammal och med en oändlig räcka reklambladsutdelningar bak sig var kameran Pauls. Experimenterande över alla genrer tog fart på alvar. Han sov med kameran, fick en förfrågan från ett filmbolag som ville att han skulle bli filmtecknare. Det ville inte föräldrarna. Istället började han en tvåårig gymnasieutbildning med konstinriktning. Uppmärksammades av konstpedagogen som skickade honom på olika kurser. När läraren var sjuk var det Paul som vikarierade i klassen.

1977 på Försvarets materielverk, fick Paul Quant arbeta med tre fotografer från “the old school”. När antagningsbeskedet från en fotografi linje damp ner tackade Paul nej. Kände att skolan aldrig skulle kunna lära honom det dessa fotografer satt inne med.

– Vi jobbade med glasplåtar, 70 mm flygfilm från andra världskriget, enorma förstoringsapparater, blekning och allt som hör mörkrum till.

Några år senare, i samband med rationalisering, började Paul Quant titta efter andra jobb. Landade 1982 på polisens tekniska rotel. Nu skulle Paul fotografera riktiga brottsplatser de följande fyra åren.

– Det ligger mycket kreativitet i att få fram olika spår, men det tog ett halvår innan jag vande mig vid allt jag mötte. Som fotograf arbetar man nära teknikerna, tar del av historierna bakom. När jag som fotograf hanterar tekniken så pass bra går fotograferandet på autopilot, det ger tid till tankar. 1986-1990 var Paul Quant en av de tolv anställda fotograferna på Studio FJK, startad av tre DN-fotografer. Under fyra år arbetade Paul som fotograf och chef för labb och repro. Trött på att håva in pengar till andra, hittade han tillsammans med en av de andra fotograferna en lokal på S:t Eriksgatan. Varje dag efter jobbet åkte de dit för att förvandla den gamla lagerlokalen till en fotostudio. 1991 arbetade de  nästan uteslutande med reklam, författar- och musikerporträtt i egen regi. I slutet av samma 90-tal var det dags att lägga till en ny utmaning, konstfoto.

– Under den analoga tiden fanns pacshoots som blev så jäkla bra att jag gick igång på hur bra det blev, men när man kan göra det kl. 4 på morgonen med förbundna ögon är det inte roligt längre. Jag behöver vara lite ute på hal is för att vara på tårna. Inte välja de enkla vägarna. Jag sålde av studion, hyrde in mig när jag behövde. Det digitala inträdet har ändrat förutsättningarna, men i datorn blir jag mindre överraskad. Det är i hantverksprocesserna jag hittat de mest intressanta misstagen, som när jag råkade stänka framkallningsvätska på ett papper som börjat processa, inte användbart just där och då, men i en senare process kan jag utveckla och utnyttja den effekt felet startade. Så inspirerades jag i FERTILITY. Min frisör hade höns, ville göra en artbestämningsbok. Jag gick igång på tanken att ta höns och kycklingar till den kliniska fotostudion. De for runt därinne men ibland blev de helt paralyserade av att ställas i en ljussatt miljö. Det slutade med en hel serie olika ätbara ting med starka grafiska former.

DIVINE, fotograferad med analog storformatskamera. – Modellen såg jag första gången  svartklädd, med käpp och knallfärgat läppstift. Hon hade blivit påkörd av en rattfull. Det var ett under att hon ens levde. Senare träffads vi på en middagsbjudning med Ernst Billgren, det visade sig att hon var hans konstintresserade assistent. Jag kunde inte låta bli att fråga om jag fick fotografera henne. Mapplethorpe är en av mina stora husgudar, jag kan känna igen mig i hans tänk. Avvägningen mellan perfektionisterna, gråtonerna, felfritt som jag ser det. David Bailey är en annan. Jag gillar att se det vackra i det obskyra och dom som klarar att göra om det, men jag blir inte lika imponerad om det är i stort sett samma hela tiden, även om de är väldigt bra på det de gör. Att jobba brett för att hitta bilden är fotografi för mig, att bara fånga en bild är något annat. Jag älskar det långsamma sättet att jobba, det gedigna hantverket.
I EMBRACE, leker jag med vita toner. Den är plåtad i 25 minusgrader. Modellen har jag känt i många år, hon har närmare en miljon följare på Instagram. I IN BETWEEN, fotograferad i studio, var det oändligt mycket svårare än jag trodde att direkt i den analoga storformatskameran få fram det jag var ute efter, inte minst den nattsvarta himlen. KÖRPERKONTROLLE är plåtad för ett magasin i samband med utnämningen bäst klädde man, här återkommer jag till det grafiska formerna. Jag har jobbat mycket utomlands, smakat på allt, träffat mycket människor med olika bakgrunder som gått från inget till allt och omvänt. Nu tar jag mig tiden att ta fram det jag vid sidan om uppdragen fotograferat under alla år. Det har legat som ett uppdämt behov. Kreativa idéer som jag inte hunnit förverkliga för att jag jobbat på i 190.

Galleri Duerr representerade Paul Quant under Affordable Art Fair Stockholm 2016.

Den 19 juni 2017 deltog Paul Quant i samtalet “Kreativitet – hörnstenen i all framtida utbildning” ute på Confidencen under Festival O/Modernt, tillsammans med Hugo Ticciati, violinist och konstnärlig ledare för Festival O/Modernt omnämnd i bland andra Der Tagesspiegel, Berlin som en av morgondagens verkligt lovande musiker. Paul Quants bilder visas i Confidencen under hela Festival O/Modernt 16-21 juni, tillsammans med bilder av den Ålandssvenska fotografen Natalia Mikkola. Verken finns i begränsad upplaga. Under festivalen, under en silent auction, kan du lämna ditt bud på plats eller via mejl till Galleri Duerr.

Paul Quant on Artsy.