Caroline Harrius Swedish, b. 1993
Central to my practice as a ceramicist is investigating craft traditions linked to women's work and how we value them in today's society.
Caroline Harrius (b. 1993 Linköping) is a ceramicist based in Stockholm, with a bachelor degree in medium and material based art from Oslo’s National Academy of the Arts, and a master degree in craft from Konstfack. In her artistic practice, Harrius often works with questions regarding gender hierarchies in craft history, and how these structures are affecting her own work in a contemporary society. Her master project “The Repulsive Flower” (2020), is an investigation of gender norms in ceramic history, questioning what traditions we have chosen to live on. What do we value as great art today, and what do we reject as tasteless knick knack? Can we relate this to historical gender roles in craft? Harrius works from her studio in the old porcelain factory in Gustavsberg, G-studion.
Artists Statement. I explore humble objects that have remained within the walls of the home, filled with knowledge and nostalgia—crocheted curtains, embroidered pillows. These crafts have a strong connection to women's work, which I have dismissed as something that only belongs in a house, merely as decoration, objects I never considered important art pieces and that perhaps have never entered the realm of fine art. I combine various methods found in the home with my ceramics to see how traditions can be recontextualized to make them more accessible. I want to understand how we value different craft traditions depending on the group historically associated with them.
Central to my practice as a ceramicist is investigating craft traditions linked to women's work and how we value them in today's society. I've examined my own prejudices and discovered that the more a tradition or method is connected to women's history, the home, and decoration, the less I have valued it. Through my work, I want to make an effort to highlight all the precious and impressive craft objects that have often been left within the walls of the home and perhaps dismissed as tasteless knick-knacks, and to make this impressive craftsmanship visible. I do this by combining textile traditions and decorative porcelain with my contemporary ceramics.
I reflect on hierarchies in the home and the woman's historical relationship with decoration—a chance to express creativity in secret. As long as a decoration serves the home, it is accepted. Some everyday objects we might associate with family, warmth, and home, but it’s easy to forget the captivating hidden labor it might represent for someone else.
SV. Jag undersöker anspråkslösa objekt som stannat innanför hemmets väggar, fyllda men
kunskap och nostalgi, virkade gardiner, broderade kuddar. Hantverk med en stark
koppling till kvinnligt görande, som jag bara har avfärdat som något som enbart hört
hemma i ett hus, bara pynt, föremål som jag aldrig sett som viktiga konstföremål och
som kanske aldrig nått konstens finrum. Jag kombinerar olika metoder hittade i hemmet
med min keramik och för att se hur traditioner kan omkontextualiseras för att göras mer
tillgänglig. Jag vill förstå hur vi värdesätter olika hantverkstraditioner beroende på
vilken grupp som historiskt har förknippats med den.
Centralt i min praktik som keramiker är att undersöka hantverkstraditioner kopplat till
kvinnligt görande, och hur vi värdesätter dem i dagens samhälle . Jag har undersökt
mina egna fördomar, och upptäckt att ju mer en tradition eller en metod är kopplat till
kvinnohistoria, hem och dekoration, desto lägre har jag värderat den. Med mina arbeten
vill jag göra ett försök att lyfta fram alla dyrbara och imponerande hantverksföremål
som ofta lämnats kvar inom hemmets väggar, och kanske avfärdats som smaklöst
krimskrams, och synliggöra detta imponerande hantverk. Jag gör det genom att
kombinera textila traditioner och dekorativt porslin med min samtida keramik.
Jag tänker på hierarkier i hemmet och kvinnans historiska relation till pynt, en möjlighet
att få uttrycka sig kreativt i smyg. Så länge en dekoration gynnar hemmets förmåga är
det godkänt. En del vardagsobjekt kanske vi associerar med familj, värme och hem, men
det är lätt att glömma det fängslande dolda arbetet det kan betyda för någon annan.