In the exhibition The Women, Helén Svensson, together with curator Ashik Zaman, continues a recently initiated exploration with allusions and glances back at contemporary art history. In The Women, the artistic contributions of three women take center stage: Judy Chicago, Carmen Herrera, and Louise Nevelson. The Women is understood as an homage to these trailblazing artists, serving as a reminder of the foundation upon which artistic creation and practice rest-namely, the continual conscious and unconscious stewardship of what has already existed over time. Sometimes tenderly, and sometimes not.
In the case of the three chosen women, thoughts have turned to how Judy Chicago is often regarded as a feminist pioneer and is frequently associated with a specific work, The Dinner Party, while a history of minimalist abstract sculpture is often overlooked. Louise Nevelson achieved great success as a sculptor and installation artist during her lifetime but was later neglected by the art market. When Carmen Herrera was awarded a major retrospective exhibition in 2016 at The Whitney Museum at the age of 101, she was virtually an unknown name to many despite her groundbreaking abstract explorations.
The fact that these particular women have been brought to the forefront in the exhibition also relates to the reflections already found between them and Helén, which reinforces the idea that artistic creation is rarely entirely unique. And wouldn’t it be strange if it were, especially today, surrounded as we are by such an extensive flow of images?
SV. I utställningen Kvinnorna fortsätter Helén Svensson tillsammans med curatorn Ashik Zaman ett nyligen påbörjat spår med anspelningar och blickar tillbaka till den samtida konsthistorien. I Kvinnorna står de konstnärliga bidragen av tre kvinnor i förgrunden; Judy Chicago, Carmen Herrera och Louise Nevelson. Kvinnorna ses förstås som en hommage till de stilbildande konstnärerna, med en påminnelse om vilken grund konstnärligt skapande och verkande vilar på. Det vill säga ett ständigt medvetet och omedvetet förvaltande av det som redan förevarit i tiden. Ibland ömsint, och ibland inte.
I fråga om just de tre valda kvinnorna har tankarna förts till hur Judy Chicago ofta räknas som en feminintisk pionjär och ofta kopplas till ett specifikt verk; ”The Dinner Party”, samtidigt som en historik kring minimalistiska abstrakta skulpturer ofta glöms bort. Louise Nevelson nådde stora framgångar som skulptör och installationskonstnär under sin livstid men försummades senare av konstmarknaden. Då Carmen Herrera tillerkändes en stor retrospektiv utställning 2016 på The Whitney Museum vid 101 års var hon i princip ett okänt namn för många trots sitt banbrytande abstrakta utforskande.
Att det är just dessa kvinnor som satts i förgrunden i utställningen kommer också an på att speglingar redan går att hitta mellan dem och Helén vilket tillstyrker bilden av hur det konstnärliga skapandet sällan är alldeles unikt. Och märkligt vore det väl om det var så, och än mer idag, omgiven av ett så omfattande bildflöde.
