Isa Andersson | Me But Not You

COMING.
Vernissage torsdagen den 13 augusti kl 17-20.

Utställningen pågår tills den 5/9.

Isa Andersson född 1990 i Stockholm med kandidatexamen i produktformgivning från Beckmans Designhögskola och masterexamen i design från Konstfack. Isa är aktiv som konstnär och designer i en rad olika projekt med bl.a Tensta konsthall, IKEA, Beckmans Designhögskola, Design Lab S, och Sven Harrys Konstmuseum. Isa jobbar skulpturalt och använder ofta metoder som inkluderar samarbete, sociala strukturer, relation mellan kropp och materialet och vilka rum dom befinner sig i. Maktrelationer och status är något som alltid befinner sig i hennes skulpturer. Glaset som material är ett förekommande material som symboliserar maktstrukturer och vår kroppsliga relation där mellan.

Jag vill synliggöra dessa ögonblick i min konst och ställa dem på sin spets. Mina verk skildrar varken en händelses början, slut eller höjdpunkt. Det handlar om just de ögonblick där händelsen står och vacklar på den plats som vi upplever som mest stram. Det statiska ögonblick där vi ifrågasätter vår egen existens, men inte till den grad att ifrågasättandet kan utgöra grunden till ett första steg i en annan riktning. Mina arbeten rotar sig ofta ur något äckel som kommer ifrån klass, stil och status.

Mina skulpturer blir objekt som speglar de maktsymboler som människan omger sig av och hela tiden återupprättar för sin egen mänskliga överlevnad. Symboler av utanförskap, vitt privilegie och klass. Alla föremål berättar historier – inte direkt visuellt, utan genom sitt förmodade syfte, som rekvisita i dessa scener.

Det transparenta klarglaset skapar en kall, hård och rått hinder som samtidigt är helt ärlig och uppriktigt. Rent visuellt talar inte glaset om något annat än vad det egentligen är, men formen hindrar ändå din kropp och berättar att du är inte välkommen.

Livets vardagliga koreografi framstår stundtals som ytterst fri, men vilka vi är påverkar hur vi rör oss i rummet – och vilka rum vi rör oss i. Vi kryssar genom livet längst en snitslad bana och först när vi avviker från dess givna mönster framträder gränsen tydligt. Dom symboliska möte mellan material och tankebild står lika självklar i rummet som de hinder som samhällets sociala strukturer vanligen utgör. Jag hoppas kunna uppmana till inre reflektion och yttre aktion och lämnar oss med frågan om vi inrättar oss efter konens påtvingade gränsdragning eller om den utmanar oss att bryta ny mark?

Jag spenderar gärna tid i sociala kontexter för att få inspiration till mina verk. Jag bevakar och analysera personers beteenden i dessa scener och vad som kanske triggar maktutövande eller nervositet. Det kan vara rummet,platsen, stämningen, rörelserna eller personerna som skapar detta. Jag studerar och samlar på de minsta medlen som tvingar oss i vrår för att följa samhällets normer. Jag studerar vår ständiga sociala dans för att bli inbjuden och accepterad av vår omgivning.

Där jag kommer ifrån, fanns ingen konsthall och jag mins väl ihågmin första konstupplevelse som 23 åring och hur märkligt jag tyckte det var. Besöket blandades av fascination över rumsligheter, rumsavskiljare och röda prickar samtidigt som jag bejakade och jämförde min egen rörelse och figur i rummet. I en ville-ville-kulla lik uppväxt med alla kläder på kroppen från soprum men överöst av kärlek har jag på något otroligt vis blivit fri prestationsångest och normsträvande. Därför tror jag att jag kan se på andras vita privilegie ganska objektivt utan fördomar och hat. Jag tror att alla ska ha rätt till konst precis som att vi ska vara fria att uttrycka oss genom känslor eller kroppar.

Prepper. När jag fick foldern ”Om krisen eller kriget kommer” från MSB fick jag kalla kårar och en känsla av individualistiska förväntningar att skydda sitt eget skinn. I ett försök att utmana den militärgröna våldsamma estetik förklädd i en multifunktionell fickkniv skapades en rad skulpturer som kanske kunde andas vänlighet och gemenskap. Nu är detta ämne mer aktuellt än någonsin och jag ser mitt arbete kring prepping i ett nytt ljus.

Mitt skapande tar oftast avstamp kring något äckel. I detta projekt, faran av att material och ekonomi rycks ur sitt omlopp och blir statiska.

Om vi alla skulle börja preppa skulle inte jordens resurser räcka till alla. Det är för mig en väldigt skrämmande tanke och något jag ständigt ur ett politiskt och individualistiskt perspektiv utformar i mina skulpturer.

Kan vi tänkta globalt på individnivå av våra resurser under en kris som denna?

Utställningen är en del av Summer Design Week, 17–23 augusti med följande programpunkter:
mån 17/8, kl 17–18: Presentation, Isa Andersson och vassa objekt
ons 19/8, kl 17–18: Presentation, Isa Andersson
tors, 20/8, kl 17–20: Visning, Isa Andersson
fre 21/8, kl 17–18: Performance, Isa Andersson
lör 22/8, kl 15–16: Presentation, Isa Andersson och vassa objekt

Ordinarie öppet tider under Summer Design Week, 17/8–23/8:
Mån–fre, kl 11–16
Tors, kl 11–20
Lör–sön, kl 11–16